Den Oscarbelönade ljuddesignern Gary Rydstrom har intervjuats och avslöjat hur han inspireras till att göra ljud till filmer. Ett av de svåraste uppdragen var att skapa ljud till dinosaurier i "Jurassic Park" eftersom det inte finns någon som vet hur de lät. Då han skulle ge ljud åt kommunicerande Velociraptors så är det egentligen två parande sköldpaddor som vi hör. “När raptorn dyker upp i dörrfönstret i köket, så är det frustande ljudet en häst. Vi använde hästen till ungefär tre – fyra stycken dinosaurier.” Ljudet vi hör när raptorn anfaller Muldoon? “Det är en gås. Fåglar gör ett högt läte, men gäss är kända för att vara värst av alla. Du måste göra en gås arg och då skriker dem åt dig, och det är inte svårt att lyckas med det, för de verkar bli arga på allt. Allt du behöver göra är att komma nära en och hålla en mick nära dem och då får du det lätet, och det är det lätet som Mulddon hör innan han dör.”
Om Gallimimus-flocken påminner om en flock vilda hästar, så finns det en bra anledning. “Jag kommer ihåg att jag spelade in en märr (honhäst), och hingsten gick förbi henne och då gav hon ifrån sig ett ljud för att hon var attraherad”, skrattar Rydstrom. “Många djur gör ett väldigt speciellt djur när de blir upphetsade, och hon gjorde det för att han gick förbi och hon blev exalterad antar jag. Och det är det ljudet som de gör när de passerar, och ljudet när en av dem blir uppäten av en T-rex. Ett av kärnljuden från raptorskriken var en handelfin som var upphetsad, så du kan se ett mönster här!”
Den skräckinjagande T-rexen som skrämde livet ur mig som barn fick sitt läte från Rydstroms egna lilla Jack Russell, Buster. “Sättet de animerade T-rexen var väldigt hundlikt, speciellt när den greppar en Gallimimus och skakar den till döds”, berättar han. “Varje dag såg jag min hund leka med en repleksak och göra exakt samma sak när han låtsas döda sitt byte.”
Det var ingen slump att Buster kom med, för den lilla hunden har dykt upp i fler filmer som Rydstrom arbetat med. “Nej, jag använder mina husdjur hela tiden”, skrattar han. “I ‘Terminator 2′ spelade jag in ljudet från Buster när han åt torrfoder, och det blev till ljudet när T-1000 spetsar den killens öga.”
“En av de roligare sakerna med ljuddesign är att ta ett ljud och sakta ner det. Det blir mycket större. Det inspireras av Ben Burtt, den fantastiske ljuddesignern från ‘Star Wars’-filmerna och en mentor till mig. Rancorn i ‘Jedins återkomst’ är en chihuahua i slow-motion. Det är en av hemligheterna bakom ljuddesign, att sakta ner något, något litet, så det tar fram element från ljudet som du antagligen aldrig skulle kunna få om du spelade in något stort.”
Förutom Buster så fick T-rex också sitt ljud från ett helt annat djur. “Det mesta från T-rexens rytande kommer inte från en fullvuxen elefant, men en baby-elefant. Så ännu en gång så är det ett litet djurs läte som saktas ner lite som ger mer intresse än vad ett stort djur skulle kunna göra.”
“Brachiosaurusens sjungande är ett av mina favoritljud i filmen eftersom det är vackert, men precis som med all bra ljuddesign, så är det skapat från en icke-vacker källa, vilket är åsnor. När du tänker på åsnor, så tänker du på ett slags joddlande, du vet? Det finns ett tonbyte i åsnans ljud, och om du saktar ner det väldigt mycket, så får du ett tutande, nästan sånglikt ljud. Det är en Brachiosaurus när den är på sitt glada humör.” Och senare i filmen när den är på ett nysande humör? “Det är en val och en brandpost.”
“Jag jobbar på Skywalker Ranch som har mycket boskap runt omkring sig, så jag använde mycket kossor till Triceratopsen. Men ljudet av från den sjuka ödlan, denna långa, långsamma andningen, är faktiskt ett av få ljud i filmen som faktiskt inte är ett organiskt ljud. Jag använde ett långt pappersrör med en fjäder i sig, en reverb-enhet som får ljud att sträckas ut och bli djupare och konstigt. När när Sam Neill sätter sitt öra mot bröstet på den och lyssnar på dess andning, så är det en hel del kossa med i det, men det mesta är egentligen jag som andas in i ett rör.”
Rydstrom avslöjar också att han smög in en annan människoröst i filmen, nämligen hans vän Dietrich. “Han besökte mig och jag slog på micken och sa, ‘Kan du göra några konstiga ljud?’. Och han gjorde det här slemmiga, gutturala skriket. I attackscenen i köket, så är det en närbild på raptorn som sakta öppnar sin mun när den ska attackera Lex som gömmer sig i skåpet, så är det mest min vän Dietrich som gör det här konstiga ljudet. Just då kändes det som att jag fuskade när jag använde mig själv eller andra människor för att göra ett dinosaurieljud – det kändes som att jag var otrogen mot ljuddesign-Gudarna!”
Ljudet som Rydstrom använde till den nykläckta dinosaurien är lika sött dom varelsen själv. “Den hade just fötts, så först är den väldigt pipig och söt, och vi spelade in många babydjur: babyugglor, babyrävar och sånt.” Och när Sam Neill får veta att den söta dinon egentligen är en farlig Velociraptor så blir ljudet lite mer otrevligt. “Det är rätt. Så fort han frågar vilken sorts dinosaurie det är så börjar du höra de här raspiga ljuden från en baby-uggla. Jag visste redan hur en vuxen raptor skulle låta, att den skulle ha det här skrikiga, raspiga ljudet, så jag försökte hitta ett litet djur som hade den raspigheten.”
När vi för första gången får möta en Dilophosaurus så tittar den på Dennis Nedry och ger ifrån sig ett ganska nöjt läte. “Skapat av en svan”, avslöjar Rydstrom. “Svanar gör ett sött, hoande ljud, så den söta versionen av en Dilophosaurus låter som en svan till den största delen. En del av det roligaste med att göra de här jobben är att jag inte hade en aning om hur en svan lät innan!”, skrattar han.
Men saker ändras fort med Dilophosaurusen när den ger ifrån sig ett skrämmande skrik och ger sig på sitt byte. “När det är den läskiga delen, så är det definitivt en skallerorm med, och det raspiga ljudet i dess röst kommer från en hök”, säger han och lägger till en sak med ett skratt: “När jag lär ut till folk om att skaffa ljud till filmer, så är en av de främsta sakerna jag säger att när de ska spela in farliga djur som lejon och alligatorer och skallerormar, låt din assistent göra det! Under ‘Jurassic Park’ så hade jag en assistent, den underbara Chris Boyd – som fortfarande är vid liv – och om vi behövde en skallerorm så sa jag: ‘Chris, snälla spela in skallerormen’. Och jag spelade in hundarna och kattungarna!”
