Med anledning till titeln till detta inlägg vill jag passa på att säga att vi hade en ypperligt trevlig grillning med trevligaste sällskapet igår! Maten var sweingod och inte regnade det heller!

Jag åt korv med bröd= gott.

Men åter till titeln på detta inlägg. Jag har förstått att lyckohetsen på Facebook är något om är knäckande för många. Visst, visst nu kan det väl vara som så att jag har missuppfattat något och uttalar mig om något jag int vet något om men jag antar att det handlar om att folk skriver glada statusuppdateringar om hur nöjda de är med sitt liv, roliga saker de hittar på och goda saker de äter och så vidare? Samt lägger upp bilder som illustrerar detta. Och detta, att folk riktigt skryter om hur bra det har det, gör att de som har de mindre bra känner sig förtryckta. Ledsna och mindre värda. Korrekt? Innebär det... Att i enlighet med jantelagen vore det mycket bättre om folk bara struntade i att skriva statusuppdateringar när de har det bra och istället fokuserar på att sprida ut till alla sina Facebook-kompisar info om när de mår dåligt istället? Jag får seriöst panik på personligt utfläkande statusuppdateringar, där folk blottar sitt krossade hjärta; berättar detaljer om hur det blev så krossat, skriver om sin tärande stress och hur de hatar livet. Det är där jag lite försiktigt vill vara en fluga och sätta mig vid deras öron och viska men gör något åt det istället då. Självfallet säger jag inte att alla statusuppdateringar måste vara glada och översvämmande av lycka. Jag bara tittar på motsvarigheten till denna lyckohets. Och funderar lite i mitt stilla sinne över varför folk blir provocerade av att läsa om andras glädje, varför inte släppa bitterheten för en stund och tänka att jaha det var ju skönt att hon och han har det bra iallafall; utan en vass udd i tanken. Att unna andra lycka och välgång, jag förstår inte hur det blev en så svår sak att lyckas med?