Spets, virkat och ljusa färger får mig att se så oskyldig och prydlig ut. Så nu ligger jag alltså här framför datorn och är prydlig i min fina vrikade klänning som jag fått av snygga Klara. Romnatiken och puttinuttet bryts dock av med diverse tillbehör så som döskalle halsband och läderboots tex. Någon måtta får det ju faktiskt vara på gulligheterna så att ingen tant vill ta med mig hem och nypa mig i kinderna och mata mig med bullar hela dagarna! Fast vid närmare eftertanke kanske det inte vore så dumt. Att bli matad med bullar, that is....

Ett litet stänk av vemod träffade mig dock just, när jag väl hemma efter mitt läkarbesök, möts av ett kuvert på hallmattan med mitt namn skrivet i spretigt barnsliga bokstäver på. Detta fina brev innehöll ett kort och en liten tacktext från ett utav "mina" barn från jobbet, som ska börja skolan till hösten och följdaktligen inte kommer att träffa mig mer. Den sorg och saknad som drabbade mig då var obeskrivlig. "Mina" älskade fina ungar och mitt underbara jobb, så länge som jag tvingats vara utan er nu! Men jag kommer tillbaka snart, det är ett som är säkert. I sinom tid bollar jag båda mina jobb igen!