När Quentin Tarantino regisserade Death Proof gjorde Robert Rodriguez Planet Terror - två slasherfilmer som skulle ta oss tillbaka till 70-talet. I USA och Kanada hade filmerna premiär efter varandra under namnet Grindhouse och för att biopubliken skulle komma i rätt stämning så visades ett antal fejktrailers (reklam för filmer som inte fanns) innan och mellan filmerna.

Machete, Thanksgiving och Werewolf Women of SS var några av titlarna och det dröjde inte länge förrän fansen högljutt önskade att de fiktiva reklaminslagen skulle bli film på riktigt. Rodriguez slog slag i saken och gjorde långfilm av Machete och nu har ännu en trailer, Hobo with a shotgun, blivit en 95 minuters lång actionfylld slasher i regi av Jason Eisener.     

En luffare (Rutger Hauer) anländer till en plats vid namn Hope Town. Där finns dock inte mycket till hopp. Prostitution, droger och korrupta poliser lurar bakom varje gathörn. Människor torteras som sport, lokala fotografer betalar hemlösa att skada sig själva och en pedofil maskerad till tomtefar försöker locka till sig barn. En totalt laglös stad med andra ord, där gangsterledaren The Drake och hans sadistiska söner, Slick & Ivan, styr och ställer. Hobo har snart sett mer än nog och lägger sina sista sparade slantar på ett hagelgevär för att ta lagen i egna händer. Nu ska gatorna bli fria från skräp!   

Filmen passar som ni kanske redan förstår långt ifrån alla, men gillade ni Grindhouse och Machete så har ni ännu en film att glädjas åt. För er som inte sett de tidigare filmerna så bör ni ha en förkärlek till blod, våld och fullständigt vanvett för att förstå charmen. Personligen har jag inget emot underhållningsvåld så länge det finns något mer bakom blodstänk och avkapade lemmar. En bra story är att föredra, skruvade karaktärer eller varför inte den där fantastiska dialogen som Tarantino kryddar sina filmer med. Några bra oneliners infinner sig dock men filmen innehåller inte så mycket mer handling än vad titeln redan avslöjat.

Skruvade karaktärer finns det dock gott om och när krutröken lagt sig och eftertexterna börjat rulla insåg jag att jag inte hade kastat bort 95 minuter av mitt liv. För trots den tunna handlingen så fann jag Hobo with a shotgun underhållande, vackert smutsig och galet stilsäker. Jag har förmodligen aldrig tidigare känt att hämnden någonsin varit så ljuv som i denna film.