Ikväll spelar vi på Sticky Fingers i Göteborg med Crucified. Ser framemot att ställa mig och gapa igen med mina fina blondiner. Resan ner spenderade vi med att kolla på Hårdrockens historia (Ida köpte dvd) i sällskap med ett av förbanden. Mkt trevliga. Man är ju alltid lite skeptisk till okända karlar breve på sätet men det gick ju strålande. Nu har vi soundcheckat -lät bra- och jag attack-åt quorn sås och ris på 5 sekunder, nu ligger vi i varsitt rum på hotellet och lurar tills det är dags att äntra scenen. Jag är taggad inför giget men känner mig lite vilsen i själen just nu, vet inte vad det är men det går garanterat över när jag äntligen står på scen igen. 

Mot Upplands Väsby och Stora Wäsby gård igen för hoppträning. Gick ju bra på provritten med Prins och vi ska ha vår första riktiga träning tillsammans idag. Ola Rapace och Caroline af Ugglas ska träna i samma grupp också, så tränar de som är helt nybörjare lite senare på dagen. Jag ser det här som extremt bra träning för mitt psyke. Som på senaste tiden dessutom varit extra labilt utan att ställa till med några större problem, ändå väldigt handikappande. Nåväl, först och främst man måste vara social. Och inte visa hästen rädsla. Inte visa sig själv rädsla. Vara modig inför tränaren och sig själv. Även när det känns fel eller osäkert får man inte tveka en sekund när man väl rider mot hindret och ska ta sig över. När jag provred fick jag lite bassning för att jag red för långsamt på hindren så det blir konstiga språng över, nästan lite stillastående. Ni vet som att man springer och ska hoppa men måste plötsligt lägga in ett extra steg före avstampet för att man missbedömt avståndet, så tappar man all fart precis innan. Lite så blir det, hästen tappar fart precis före och måste hoppa nästan från stillastående och rakt upp i luften. Jag måste verkligen skärpa mig, inga helikoptersprång idag lovar jag mig själv. Modig som ett lejon är jag.

Ska prova en hopphäst idag som har föreslagits för mig till Stjärnornas Hoppning i Globen i år. Ägaren till hästen hade även ponnyn Black Buster som jag och John Whitaker tävlade med i Stjärnstafetten förra året. Hade inte jag gjort en så klantigt stor sväng efter första hindret hade vi klassat ut de andra helt, för i övrigt var vi snabbast vill jag påstå. Eller snarare hästen, var galet snabb och smidig. Och John Whitaker såklart bäst. Felande länken=jag! Men på den stora hopptävlingen så skärpte jag ju mig iaf och vi kammade hem förstaplatsen med superhopparen Carolus Rex (ej att förväxla med av mig mindre uppskattade Sabatonskivan) Om nu ägaren Emma tycker att jag kan rida hennes nya häst tillräckligt bra så ska jag iaf garanterat inte fega på svängarna. Ska göra som jag gjorde förra året, bestämde mig för att vinna, visualiserade allt och sen gjorde vi det, jag och Calle. I år blir det jag och...? To be continued...

Svårt att sluta röka? Välkommen till Högdalens C* där "bjuder" invånarna på ofrivillig Kol- och hostkonsert varje dag mellan ca 10- 18 på torget utanför kyrkan.  *kan även avlyssnas på andra platser över hela världen Läs mer om den kroniska lungsjukdomen t.ex här: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kroniskt_obstruktiv_lungsjukdom ...En gubbe sjöng upp inför konserten nyss han hasade fram dubbelvikt över sin rullator o såg ut som att han skulle spy men ut kom bara utdragna hostningar som inte fick med sig annat än svidande väs men han kunde inte sluta hosta. Så låter de allihopa. Jag kände en sån körtjej en gång hon var knappt 70 år men kunde inte gå längre och orkade inte träffa sitt barnbarn -enbart pga rökning som förstört 70% av hennes lungor. Hon fick kol från "en dag till en annan" efter att ha varit synbart frisk i ca 55 år. Sen var hennes liv förstört. Hon levde med tårar, smärta och andningsmask sina sista 15 år och gick bort alldeles för ung.

Inte lika nervös som förra året men det är en annan sorts nervositet nu. Jag vann ju hela baletten förra året. Folk förväntar sig -och tycker - att jag kan. Själv känner jag mig ringrostig och skraj. Har inte hoppat sen i november. Rida islandshäst i skogen är inte samma sak som hoppträning på stor häst. Ska bli så otroligt roligt hur som helst - självklart!! Förra hösten var den bästa i mitt liv. Den här ska knäcka det! Kommer inte hinna träna så mycket som det verkar för vi har rätt mycket spelningar bokade. Men jag ska ta alla tillfällen jag kan, och jag siktar högt den här gången också. Mina nya konkurrenter är: Peter Magnusson Sara Varga Sofia Wistam Tobias Karlsson Caroline af Ugglas Erik Saade Ola Rapace Är på pendeltåget nu på väg till första träningen. Håller på att spricka av lyckorus, nervositet och FIRE!! Nu jävlar!!!!! Stjärnornas Hoppning 2012...

Och i morgon bitti åker vi till Nice för en spelning på kvällskvisten. Tribal Fest heter tillställningen och det är vi, Girlschool och tre till band. Ser framemot att träffa Girlschool igen. Vi har stött på dem ett par gånger under åren, första gången var när vi var i England med Motörhead, då kom de och hälsade på och vi tog några bärs ihop. 

Sen spelade vi ihop på en festival i England 2007 också (Hard Rock Hell, som var orsaken och inspirationen till att jag satte mig dubbelvikt och bakfull på min säng och skrev låten Danger Danger när jag äntligen kom hem, sliten och slut som människa.. den finns på vår förra skiva 'Til Death do us party)

då festade vi ihop en stund också, det var skitkul för de är rätt vilda och skittrevliga. Det var som att vi var ett enda stort band, fullt med fylle-tanter! Underbart. Hoppas på något liknande denna gång. 

Vår bokare har uppmanat att ta med solkräm och badkläder, vet inte hur fan vi ska hinna med det på 24 timmar inklusive resa, soundcheck, spelning, dricka öl med Girlschool, sova(?) resa osv men kanske går att knöla in ett dopp någonstans. Om inte annat så kommer man få se en sol iallafall. Och kanske upptäcka ett nytt ställe som man kan åka till någon gång när man har semester om femtielva år. Brukar tänka så när vi är på coola ställen som man inte hinner se något av. "hit kan jag ju åka sen nångång igen och ba vaaaa". Shååår. 

Skål! Merci popooo! 
/M

Ja det kan ju kanske tyckas lite besatt att springa två lopp inom loppet (höhö) av en vecka men Midnattsloppet var ju en spontangrej när de släppte extraplatser. Bellmanstafetten hade vi anmält oss till sedan länge. Där skulle man springa i ett lag på 5 pers, runt norra Djurgården. Det var ju uppenbarligen en företagsinriktad tävling, alla hade fräcka SJ, Wasa, Skania tryck och så vidare, på ryggarna. Vi hade IF Muskeltörerna på magen istället. Våra medtävlare från Bastuklubbens Sportfilial hade dock inga klubbtröjor, vilket de fick bassning för eftersom det försvårade lite i stafettpinnebytet. Vi med våra Muskeltörtröjor var nämligen mycket lättare att urskilja i skocken av svettiga företagare som kom och skulle byta av pinnbärare.

Det gick otroligt bra iallafall tycker jag, som sprang långsammast (5 km på 25,5 min ca) så kom vi på 378 plats av 1600 någonting i vår tävlingsgrupp. Detta var det sista loppet för i år, nu ska vi samla oss, och börja träna ännu hårdare så vi blir snabba på riktigt till nästa säsong. Vet inte hur det gick till riktigt, men helt plötsligt var det kul att springa och man orkar med en mil. Vi har tränat så pass lugnt och fokuserat så alla har varit helt skadefria dessutom, från att vi tog vår första runda någon gång i januari. Känns viktigast, att man tycker det är kul och känner att man orkar. Och inte gör illa sig. Jag kan inte komma på en enda sak som är dåligt med att springa. 

Här är vi i våra nya schnygga broderade klubblinnen, efter avklarad stafett.

FÖRRESTEN så är det nu ett gyllene tillfälle att bli IF Muskeltörernas sponsor! 
Vi behöver allt i sportväg såsom sportväskor, kläder, skor, deg så vi har råd att anmäla oss till lopp, barnvakt, hundgodis (de två sistnämnda till Mini-Muskeltörerna och DjurMuskeltörerna), laseroperation, botox och läppförstoringar (att ge bort till konkurrenter så de tappar fokus och springer av banan eftersom de måste spegla sig hela tiden för att kolla så inget har hamnat snett eller åkt ur) osv. Så vill du ha ett finger med i detta självgoda gäng vars namn redan nåt ut till över 350 000 personer via omnämnanden i bland annat Friskispressen (av mig själv alltså .. men det säger jag ju inte) samt Sveriges Radio (där jag skryter om mig själv alltså, men det säger jag ju inte) , så är det bara att höra av sig på ett meddelande på min facebooksida http://www.facebook.com/coldheart.se    :-) Jo just det, jag behöver en bil också. 

Tack på förhand! Puss å kram! 

MuskeltörKarlsson,
Legitimerad Amatörlöpare, egotrippare samt musikant

Igår fyllde jag år. Har inte varit hemma på två dygn. I förrgår var vi ute med bandet o käkade middag på vegetariska Chutney på söder och sen vart det festligt barhäng till sent, somnade hos Nicki o åkte direkt till jobb. Sen åkte jag direkt till min lillasyster som gjort födelsedagsmiddag. På kvällen gick jag över till farsan för att hjälpa honom med sina räkningar. Orkade inte åka hem sen. Nu är jag på väg till jobbet igen. Undrar om jag ens har duschat på tre dagar? Håret bekräftar misstanken det är ett fågelbo. I övrigt känns kroppen helt ok men innuti är det rörigt! Måste spela in radiojinglar, uppdatera hemsida, tvätta, rida ikväll, i morgon ett nytt lopp som vi anmälde oss till för längesen, på fredag åka till Nice o spela, komma hem söndag, packa om ridkläder, på måndag kick off och hoppträning med Stjärnornas hoppning-gänget i Västerås om jag kan låna en bil,  för jag måste hem tidigt på tisdag, packa om till en veckas resa och åka finlandsbåt för vi ska spela i Finland hela nästa vecka...betala räkningar, lämna in vårens kvitton och fakturor till revisorn, vilka jag tyvärr inte har samma koll på som förra året, alla viktiga papper har jag knölat in i olila lämpliga gömmor i skrivbordets alla skrymslen och vrår med tanken att de finns ju där iaf så när det är dags så städar jag allt så kommer det fram.. Men i bakhuvudet så ropar någon att Heeey det är precis sådär som ekorrarna tänker också när de gömmer nötter i träden, sen hittar de aldrig dem igen... Men nu är det som det är. Lite rörigt alltså. 

Börjar med lite mode från de två spelningsdagarna, beskåda och inspireras! 

Modell: Jag
Plats: Berlin flygplats
Beskrivning: Säckig kudde med urtvättat örngott samt solglasögon från Pilgrim (100% av priset gick till Läkare utan gränser, minsann!) 
Perfekt på turné för att kunna hålla huvudet stadigt på flyg och i buss, samt få lite egen space när man lever i knät på varandra dygnet runt. Minus för den klaustrofobiska känslan när varmluften och syrebristen blir outhärdlig. Samt att den inte är något för den som söker lugn och ro, fotoblixtarna börjar genast hagla när detta stycke åker på. 

Modell: Jag
Plats: Hemlig klubb i Norrköping
Beskrivning: Oformlig keps som håller fast svart gipsmask, t-shirt från Shock.
Minus är att man kanske borde veta lite mer om masken innan man glatt grisar in den i ansiktet om man hittar den i ett suspekt hörn på en svartklubb. Plus: Väldigt roligt att smyga upp bakom folk på dansgolv och ställa sig strax bakom och invänta reaktion. 

Inför spelningen på Saliga Munken i Norrköping, vi tog över köket, vår underbara turnéledare Mankan styrde upp med bord, stolar, kandelaber och skumpa på kylning! Han är bara helt jävla bäst. 

Och så fixade han en tårta till Klara som fyllde år. Vi hade inte tänkt längre än att skåla och sjunga på scen, han tog det ett steg längre! Proffs. 

 

MIDNATTSLOPPET 2012

Ja det blev ju så att två av tre Muskeltörer fick fatt i extraplatser till Midnattsloppet. Här jag och Kerstin, med den obligatoriska Muskeltörposen, strax före start. Alla spår av svartklubb och ölintag som bortblåst. Vi saknar Muskeltör-Anja som är hemma och tar hand om barnen men håller örnkoll på oss via hemsidan.

 

Och här har vi precis gått i mål och posar glatt med banan och medalj. Riktigt kul lopp var det. Vi tog det ganska lugnt utan att söla, sprang på exakt en timme. Hade kunnat komma undan snabbare men dels var det trångt, en del backar och så kände jag att det inte var riktigt läge att maxa ihjäl sig eftersom uppladdningen med två gig + festligheter inte varit helt ändamålsenlig... Men vi kände oss starka och pigga hela vägen och skröt för oss själva om hur snabbt vi ändå tränat upp oss, från att vi började springa tillsammans i januari. 

IF Muskeltörerna + Bastuklubbens Sportfilial pustar ut på konstgräset vid Zinkensdamm efter väl utfört lopp, med chokladkaka, banan, vatten, rosa bubbel och salmiakbalkar. 

Jag snodde Nicki Wickeds partytrick och lånade bubbelkorken för att förhöja stämningen ytterligare. 

På vägen hem passerade vi många såna här bananskulpturer. Tycker det är fint att folk ändå har någon slags önskan om att göra rätt för sig och inte slänga skräp på marken. 

Nu ska jag återigen tjata lite om mina physalismonster. Idag skulle jag ta tag i en massa saker men jag var för trött. Och idag kändes det ändå helt ok att inte göra så många knop efter 2 gig och loppet igår natt. Men jag stillade iallafall mitt dåliga samvete och planterade om mina tre physalisplantor i nya stora krukor med ny jord. De har vuxit sig enorma under våren och sommaren och har kämpat sig blå i alldeles för små krukor som torkat ut på en halv dag. Har känt mig lite som en torterare som stoppat ner fötterna på dem i för små skor så de blir krumma och skeva. Men nu ska de nog bli ännu gladare. Räknade till nästan 40 blommor och bär, och nu fick även den sista plantan komma ut på balkongen. Orkar inte med de där långa spröten här inne. När jag burit ut den på balkongen och sopade upp torra blad som trillat av hittade jag även två "färdiga" physalisar som släppt och låg på golvet. De var goda. 

 

Så är det ju så att jag älskar att laga mat, oavsett hur trött och less jag är på allt så vill jag alltid laga mat eller åtminstone välja och tänka på vad jag ska äta. Så när physalis fått sitt så var det min tur. Lite stolt över att jag inte behövde trycka näsan i något recept nu för att svänga ihop en asgod vegetarisk middag, utan kunde både tänka ut och laga utan pekpinnar eller äckliga missar. 

Sojaköttstrimlor stekta i olja, vitlök, lök, ingefära, sambal oelek och soyhu och en skvätt sojamjölk.

Små fina morötter kokta hela med lite salt, tills de är någorlunda mjuka.

Ett par potatisar, en palsternacka, en bit rotselleri skurna i bitar, kokade i lättsaltat vatten ca 10 min. Mixa eller mosa. Smaka av med sojamjölk, salt, peppar , kanske riven muskot eller vitlök, vad man känner för...

Blanda sojayoughurt med en halv pressad citron som sås.

Tidsåtgång ca 20-30 min. 

Jag blev förvånad att det blev så gott, särskilt sojaköttet som jag inte är så van att laga. Det kommer det bli ändring på. Satt och tryckte i mig middagen samtidigt som jag lyssnade på en repris på Radio Ett, gästat av någon moderat donna som hette Amanda. De diskuterade just köttfri mat och Way Out Wests ställningstagande att endast servera vegetarisk mat på festivalen. 

Jag blir så jävla ledsen och nerslagen när jag hör resonemang hos bland annat dagens gäst och så många andra. Att människans rätt att välja vad den ska stoppa i käften för en viss grad av njutning (en njutning som -jag lovar- med vilja att förända, kan uppnås även utan kött, det handlar inte om köttet utan om hur och vad som tillagas) ska gå före miljö och en hållbar framtid. Jag är själv inte ett ekologiskt underverk på något sätt och jag säger inte åt folk att sluta äta kött, eller pracka på någon ett vegetariskt leverne, men det känns så inskränkt och egoistiskt att se till sin egna höga njutnings skull och fälla ut klorna i något slags skydd istället för att öppna ögonen, lyssna på och läs på om hur ens egen konsumtion påverkar omvärlden, och fundera på vad man kan göra för att kanske göra någon förändring, om än liten. Bara att prova ny mat som dessutom är extremt hälsosam, är det så skrämmande? 

Alla som vill får äta kött, men jag som själv är föredetta extrem köttälskare, har haft det lite som ett mission att laga vegetarisk mat där även en köttälskare glömmer bort suget efter att trycka i sig ett djur eller två. Jag har lyckats med mig själv iallafall...

Hmm detta var ju ett bildkollage över Midnattsloppet och mina snygga huvudbonader. Blev en vegetarisk avslutning. Kommer bubbla mer om det, var så säker :-) 

I torsdags var det alltså festivaldags i Tyskland, i närheten av Hamburg. Fast vi flög till Berlin så vi åkte 4 timmar i bil också t/r till flygplatsen. Efter spelningen fick vi åka direkt till Berlin igen för att hinna sova 3 timmar och ta tidigt flyg tillbaka till Stockholm. Brorsan som hade hand om skocken i helgen hade vanen parkerad på Arlanda så han körde oss direkt till replokalen. Något yra i mössan lastade vi in all backline -trummor och förstärkare, och styrde kosan mot Norrköping och Saliga Munken för spelning. Där väntade vår turnéledare Mankan som styrt upp detta gig, och medan vi åt god vegetarisk gryta byggde de upp scenen. Ganska litet, vi fick stå på rad och bakom ett räcke men fantastiskt bra ljud trots allt och alla var så schyssta och Mankan ordnade allt så bra så vi bara mådde oförskämt bra. Efter maten hade han dessutom trollat fram champagne och en tårta till Klara som fyllde år så det vart en riktig fest hela kvällen. Spelningen var sjukt rolig. Proppfullt med folk och glad stämning, publiken var så jävla peppad och det studsar ju rakt in i hjärtat direkt och gör att man spelar tusen gånger bättre och kan studsa tillbaka mer av sig själv. Jag försökte akta mig för att festa så vilt men vi hamnade trots allt på svartklubb där vi dansade runt och hällde i oss. Bästa var den omtalade Ångergroggen, oidentifierad sprit med något slags virke, serverad i avklippt petflaska och en kniv i. Tror Klara fick en deluxe variant för hon fick typ en HEL petflaska full, och med en jävla brödkniv i. Den dansade hon dessutom runt med resten av kvällen, kändes tryggt hela konceptet! Nu är jag hemma igen och har toksovit och ätit gammal pasta som kag hade sparat i kylen. Ska strax bege mig ut och springa Midnattsloppet, som jag lyckades få plats i häromdagen när de släppte extra platser.. Just i denna sekund känns det ganska avlägset, det hade passat bättre med en pizza på magen och somna med solglasögon på tvätthögen i sängen, men jag ska nog vakna till liv när jag kommer ut i "friska luften" håhå...

Började dagen med tvättstuga. Att det är svårt att få tvättid vet man när man måste ta ledigt från jobbet för att tvätta. Jag gjorde't. En sån där asbra morgon när jag är uppe tidigt och gör saker, då går det ju bra, har jag påstått. Bara därför diskade jag också. Men städade upp röran på golvet/sängen/badrummet = nej. Någon måtta får det vara. Åt gårdagens pasta till frukost. Seriös. Åkte till jobbet och jobbade. 

Lunchträning, idag var det helt plötsligt helt fullsmockat i vår lilla hörna av lagret. 6 pers inklusive VD:n himself som fått sig någon slags tankeställare och också vill vara med och sporta, och en gammal avhoppare kom tillbaka. Äntligen börjar folk fatta och vilja haka på. Så enkelt och effektivt att träna på lunchen. Idag blev det Swing med kettlebells, burpees, utfall med vikt, planka/hill climber (eller va den nu heter), situps, och något mer som jag har förträngt. 

Åkte till stallet och red ut med min nya ridkompis. Kvällen var perfekt, solig och varm och ridvägarna på landet utmot Nynäs är helt overkligt fina. Tog oss ner till en liten båthamn där min häst fick lite fnatt, det var inte helt trevligt tyckte hon med vatten och bilar och folk överallt. Hon är ju bara en liten skrutt än så länge. Hon stod och stirrade och blåste upp sig som ett vilddjur i säkert 5 minuter och spände ögonen i en roddbåt som sakta försvann in i vassen, efter att hon sett detta mystiska skepp tog det ett bra tag innan hon slappnade av igen. Nåväl, en otroligt fin tur hade vi och jag ramlade inte av en endaste gång denna gång heller! 

Nu har jag packat*, i morgon bitti åker vi till Tyskland för att spela på en festival. Sen hem och spelning i Norrköping på fredag. Och idag på lunchen lyckades MuskeltörsKerstin hjälpa mig att få fatt i en av 300 eftersläppsplatser till MIdnattsloppet på lördag. Kanske inte helt genomtänkt å ena sidan med tanke på att jag har två gig dagarna före, men å andra sidan kanske detta hjälper mig att hålla mig i skinnet en aning, och jag har velat springa det här loppet hela året men från början hade vi spelning bokat då så jag kunde inte anmäla mig. Nu är det gjort iaf och 450 spänn kostar det herre min skapare, så om inte annat får den sakens skull kan jag ju inte vara bakis och slafsa mig igenom sträckan. Å det ska väl gå bra att inte rulla sig i öl två dagar i rad på spelning för en gång skull? 

* Observera att ingen vikt lades vid "Nu har jag packat" Inget gnäll, ingen ångest, inget 5 timmars utdraget plock av meningslösa prylar . Tur förresten att jag skrev detta annars hade jag glömt passet..... men jag vet inte om vinden har vänt, men jag packade bara helt enkelt allt jag behöver i en väska. det var inte alls så svårt som jag brukar få det till. Vad har jag hållit på med i 7 år sen vi började turnéra? 

 

I helgen var vi i Göteborg och spelade in en musikvideo till kommande singel. Det gick skitbra. 11Frames heter produktionsbolaget och består av två killar, Jose och Richard. Superschyssta och proffsiga. Vi var ute på en mysig hästgård i en lada utanför Göteborg. 

Bäst var att det gick så bra. Sämst var att min kartläsare var full varje gång vi skulle åka så det blev många minuter och mil extra denna helg, lite tärande på tålamodet. Särskilt att efter att ha lämnat av en av bandmedlemmarna inne i Göteborg på natten efter 14 timmars inspelning, och sen styra kosan mot vandrarhemmet,, och sen upptäcka att min kartläsare skrivit in adressen tillbaka till videostället istället för vårt vandrarhem och upptäcka det när vi först försökt att bara komma ut ur Göteborg på rätt håll av E20 i 20 minuter, och sen åka 25 minuter åt fel håll.. tillbaka igen.. genom stan, ut på andra sidan, slutligen framme och däcka.. Men men,, jag lärde mig lite mer av Göteborgs fantastiska vägnät iallafall - att det är totalt omöjligt att köra i denna stad!! 

Direkt efter hemkomst så klev jag av med hyrbilen hos Nicki och vi gjorde oss redo för 50-årsfest och kräftskiva hos en god vän. Lite hetsigt tidsmässigt men det var bara å köra. Skittrevligt. På en båt i Söder Mälarstrand. Jag tänkte va snygg och pigg nästa dag men det gick inte så bra, vaknade väl på riktigt vid sju på kvällen efter och tryckte in en pizza i nyllet, gick och la mig dubbelvikt igen i Nickis säng och vid halv tio på kvällen kom jag hem. Och la mig. Men det var det värt, sjukt bra drag. 
Nicki med sin och grannens kräfthatt

Hängde en del med denna skönsjungande rockstar Neon Leon - som gästade med Stevie Klasson - kvällens band -  så jävla najs! 

Jag, Nicki, Matte och Lotta i våra omsorgsfullt hemsnickrade kräfthattar.

Idag är jag på fötterna igen. Har jobbat flitigt, promenerat på lunchen, lagat ett jättelass med käk och så har jag och Muskeltör-Kerstin joggat 9 km o härjat loss på utomhusgym i Farsta gård. Känns grymt bra. Hon lyckades snoka fram att det finns platser kvar att anmäla sig till Midnattsloppet också, det skulle jag vilja springa. Ska jaga plats i morgon då släpper de 300 "platser" till. Det blir en tuff helg i sånall, ,,, åka till Tyskland på torsdag, sen hem och spela i Norrköping på fredag, hem på lördag och kuta midnattslopp. Inte läge att trycka i sig för många öl då innan iallafall.... Vilket endast är av godo! 

En Muskeltör ! 

Är på väg att möta bandet och vår kompis Laura för en frukostfika innan vi ska hämta hyrbil, och dra ner till Göteborg föe videoinspelning. Alla är försenade som vanligt, mest jag. Hatar det. Tur att alla är ganska lika iaf, men dumt när någon mer ska drabbas.. Jaja bara att blicka framåt.. Ska bli kul med video. Kan sluta hur som helst! Å Göteborg också min hatkärleksplats på jorden. Upptäckte att jag glömt en varm tröja o har bara jeansjacka med mig. Hur fan tänkte jag. Inte ens någon jacka till videon om d skulle behövas. Lär va askallt i ladan där vi ska vara. Får nog ta med täcke från vandrarhemmet. Ser inte så snyggt ut att ha på sig kanske men d är varmt mellan tagningarna iaf? Eller så får vi stanna på någon outlet längs vägen och köpa någon frän sweatshirt med tryck.

Idag. Slut. Kanske. Känner mig stolt och dum. Stolt över att jag kunde öppna och våga. Dum för att det i efterhand ser helt omöjligt ut. Men det var inte omöjligt från början, -så jag är inte dum. Ångestandas innifrån hjärttrakten, på tunnelbanan, och försöker pratskriva som vi alltid gjort och vi försöker förstå varandra mer nu på riktigt, när det är slut på riktigt. Fast ingen vill säga. Men vi skriver ner oss och går om varandra i cirklar och våra egna behov av att uttrycka allt som inte sagts tidigare, utan att kunna titta varandra i ögonen och utan att kunna höra nyanser eller hålla om varandra.

Sväljer ledsna vågor som vill tränga ut genom ögonvrårna och får plötsligt en extrem obehagskänsla av tanken att jag glömt mina silverringar och armband hemma. Av någon sjuk jävla anledning blir det plötsligt jätteviktigt och jag vill åka tillbaka och hämta dem. Jag som aldrig någonsin bryr mig. Men de ligger i botten på väskan, konstigt nog. Klär på mig allt och åker och shoppar. Jag shoppar aldrig, jag hatar att shoppa jag fattar inte grejen. Jag har inte köpt kläder på flera år, förutom turnétrasor som är ett tråkigt måste. Shoppar och ler, det är det bästa jag vet idag. Äter en dyr snobbig sallad på vidriga Drottninggatan som idag i regnet är underbar. Gluttar på telefonen och undrar vad jag ska skriva tillbaka jag vet inte hur vi ska fortsätta eller hur vi ska avsluta. Ångestklump. Går och köper smink istället och älskar hon som hjälper mig, alla är så snälla i alla butiker och jag bara köper och tycker det är toppen. Plötsligt förstår jag "bedöva sig med shopping". Shopping är ett vidrigt ord förresten, jag hatar att säga och skriva det. På samma sätt som att jag avskyr allt som heter på engelska på caféer. En strawberry liquid explosion med Energy boost'n'berries tack!!!! NEJ TACK. Äckligt, jag skäms då, samma sak med "shopping". Men idag så jävlar, SHOPPADE jag. Tre blöta påsar ligger på hallgolvet och jag vet knappt vad som ligger däri. Men jag vet iallafall att det var schyssta grejer. Det var inget dåligt drag att köpa kläder idag. Jag behöver grejer till vår videoinspelning i helgen. Men denna entusiasm kan inte vara riktig. 

Jävla internet. Vi kan göra så mycket och luras att vi kan göra så mycket.
Tack och nej tack. 

 

Här är en fin låt förresten. När man är i ett visst läge så får helt plötsligt varenda låt en ny innebörd. Coolt. (ladda om ifall den inte dyker upp direkt)

..hittade vi i Schweiz på en festival i helgen. Föga förvånande eftersom allt var perfekt, vi fick allt som önskades, superproffs som jobbade på scenen, allt var i tid (de till och med fick säga åt oss att gå av för vi råkade hålla på för länge, för det var så gött), all utrustning var exakt enligt våra specifikationer, ostfondue så det sprutade ur öronen, obegränsat med bärs osv. 

Så hittade jag då detta underverk till Bajamaja som var bättre än den " fasta " toaletten som även den fanns tillhanda backstage. Nej då jag gick på denna hela kvällen och ju fler öl jag drack desto mer behövde jag gå och desto fler kunde jag ta med mig och visa upp den för. Det var dock bara vi i det svenska teamet som blev imponerade, våra franska och schweiziska nya vänner såg mest bekymrade ut när jag glatt öppnade upp dörren och pekade på alla lyxiga detaljer. Lampa. Klädhängare, Mycket utrymme. Liten hylla för väskan. Mkt god doft såklart. Ja det är kanske svårt att förstå den måste upplevas. Jag hoppas att alla någon gång får uppleva en sån här Bajamajornas Rolls Royce, som jag valde att kalla den. 

..som fan! Det fick mig osökt att tänka på den här låten nedan. Youtub:ade runt lite och hittade denna från '89. Det var ungefär då jag fick min första och enda Orupkasett. Den med guldhatten. Orup 2. Då fick jag min första riktiga idol. Jag lärde mig alla låtarna utantill och lyssnade på den jämt. Jag måste varit ett ganska musikaliskt barn för jag minns att jag härmade exakt varenda detalj och nyans i hans sångsätt. Nu för tiden har jag det som partytrick ibland att dra fram en gammal Oruplåt och sjunga rätt igenom. Sen brukar det ofta urarta i att jag vill sjunga ALLA oruplåtarna i följd utan att någon annan får prata så det är väl egentligen inget att rekommendera att försöka framkalla den sidan av mig. 

Jag tror faktiskt att den Orupkassetten och så ett band med Lisa Nilsson också - Himlen runt hörnet-kassetten, är de enda låtarna jag någonsin lärt mig och kom ihåg. Visst har man sjungit mängder med låtar genom åren men inga som jag minns texterna på - som med dessa. Inte ens mina första riktiga rock-favoriter kommer jag ihåg. När jag hör dem idag så sjunger jag fortfarande låtsasengelska till dem, trots att jag till och med skrev ner många av dem för hand och sparade i pärmar och läste som dikter i sänglampans sken.. (Nirvana, Hole, Alice In Chains..) med tonårsdramatiskt bultande hjärta. 

Ikväll störtregnar det över Stockholm så det sprutar in vatten på min balkong, det firar jag med Regn hos mig från '89. Väldigt tjusig tycker jag han är där, med sin hatt. 

(dyker inte videon upp här nedan så uppdatera sidan en gång)

Idag släpps vår skiva The Midnight Chase i USA på Nuclear Blast. Otroligt cool känsla. Har inte riktigt kunnat känna det förän idag när det verkligen är på riktigt.. vi har hållit på och gjort intervjuer och promotat och haft kontakt med skivbolaget ända sen i Maj någon gång men nu är det skarpt läge. Det är nog det största som hänt i vår karriär hittills. För att shoppa loss på US-versionen (som innehåller ett bonus spår) och US merch, kolla in vår facebook för uppdateringar: www.facebook.com/crucifiedbarbara 

 

Som alla dagar kastas man mellan stort och smått. Trött och hängig på jobbet. Surar över finnig hy, övertrötthet, en kropp som helt säckat ihop i både form och ork på 2 veckor utan träning, ett totalförvirrat kärleksliv som inte gör mig särskilt lycklig just nu bara kastar runt mina tankar och känslor helt okontrollerat, personer som jag är besviken på... men så blir jag så jävla lycklig när jag kommer hem och äntligen vågar kika in i cykelförrådet där jag ställt in min olåsta cykel sen i maj och den är först borta tror jag men sen så ser jag att någon bara har flyttat den till ett bättre ställe och den bara står där helt ostulen och lyser röd i mörkret...och skivsläppet som är helt magiskt,. och de underbara människorna vi har äran att jobba med på skivbolag och produktion.. min familj, mina vänner.. alla som bryr sig på riktigt även om man inte hinner ses eller prata så vet vi att vi har varandra!? Känner mig riktigt ostadig just nu, men ju mer det svänger neråt desto mer tacksam och glad blir jag så fort jag påminner mig själv om allt som är fint och människor som är på riktigt. 

 

 

Dalhalla  
I vanlig ordning skulle Nicki hänga upp och ner i inredningen. Hon har alltid varit en klätterapa men det har fanimej eskalerat på senaste. På en suddig film så såg jag iofs kanske en anledning.. hon hänger där och gnäller att hon vill ner men jag står och gapar om att hon ska hänga kvar så jag kan filma.. hm..... 

Ja vem är då detta!? Jag minns inte hans namn, nu heller.. bara att han heter KAMERA 7! Från Melodifestivalen 2010. Han jobbade visst på Hammerfallgiget och kom knatandes i korridoren mitt i allt - å vad trevligt! Kamera 7 och Kamera 3 hängde vi med massor på en av efterfesterna nämligen och vi hade hakat upp oss på dem eftersom det ropades en massa om just dessa när vi höll på att genrepa hela tiden. Strul med Kamera 7. Hit och dit med kamera 7 osv. Så när han väl presenterade sig på festen var det ju som att träffa en celebritet. Saknade dock paljettstjärnorna som han hade i nyllet sist, det hade vi alla. Vet inte varför, kanske någon festlig smällkaramell som vi tömt och kletat ner oss med. Denna gång dock utan glitter och glamour, bara dalmasar och hårdrock! 

Det här är typ den tuffaste bilden jag vet, jag och min brorsa Johan. Han spelar i ett band som heter SuperSonic, kolla in!

Roger Pontare var med och gästade Hammerfall. Jag vågade typ INTE fråga om ett kort men eftersom jag var lite fullgubbe och dessutom hakade på bakom 2 tanter som också skulle fotas så gick det bra. Och vilken "SMIZE" expert han är!!! Riktigt tjusigt TopModelsug i den där blicken. Måste jag försöka lära mig av! 

På natten skjutsade vi alla damerna till Greens hotell, men jag och min syster Jenny åkte vidare hem till henne, hon bor ungefär 6 mil från Rättvik och Dalhalla. Hon körde och jag sov/hängde ut genom rutan och mådde jävligt illa. Som sagt Into the fire-drinken är underbar men inte i omåttliga mängder. Lärdom! Här är 3 av 5 systrar samlade.. Älskar mina systrar allihop jag önskar att alla var på samma ställe jämt så det inte måste gå så långt mellan varven... det är ju så här jag vill ha det!!

Jag har alltid och längtar och tjatar alltid om att jag vill bo på landet. Om tio år, sen, någon gång i framtiden, blablabla. Men varje gång jag hälsar på min syster eller min mamma som bor ännu högre upp, i Jämtland, så vill jag också. Svårt att kombinera med livet man har. Men egentligen.. allt går om man vill!? 
Har hittat ett hus jag vill bo i iallafall. Passade på att ta lite inspirationsbilder för att kicka igång the Law of attraction på stört. Det ska bli av. Det ska bli mitt. Om jag skulle vara så korkad att jag skulle lämna mitt förstahandskontrakt i Högdalen. inte i första taget.. men jag måste iallafall börja fundera seriöst på om jag vill bo på landet, som jag alltid säger att jag vill. Eller är det bara något jag säger? Skulle jag palla? Hur kan det gå runt ? En hisnande och underbar och spännande tanke är det. 

Jag åkte hem i morse. Sen var det skivbolagsmöte. Mycket bra. Pratade om höstturnéer. Massor med kul! Tyskland, Brasilien, Spanien.. Officiellt snart. Skivan släpps i USA i morgon, på Nuclear Blast. Tog så lång tid att jag inte hann till jobbet. Åkte hem och lämnade resväskan och diskade upp mögel ur slasken. Från stort till smått, helt enkelt! 

/Mia

 

På tåget på väg hem från Dalarna. Har haft en magisk helg. Åkte ju upp på fredagen o bodde hos min syster. Sen skjutsade hon mig till Dalhalla. Blir alltid lite ångest när man kastas mellan världarna. Från hennes omfamnande soffa i stugan på en kulle i skogen, med halstabletter och attacktröttma, till att kliva ur bilen mitt i soundcheck och gå upp o vråla o headbanga och hamna i allas blickfång. Skitrolig kväll blev det, Hammerfall är bara så jäkla sköna, schyssta och kul. Jag blev helt onaturligt full på vår egenkomponerade Into the fire - bubbel vodka o apelsinjuice i lika delar.. Helt vansinnig särskilt om man dricker den ur ölglas och man glömmer dricka vatten och äta något efter att ha laddat ur på scen. Jaja även solen har fläckar, jag var glad iaf. På morgonen var det väldigt svårstartat måste jag erkänna men kom igång igen runt lunch. Grillade och käkade ute i solen. Gick över till grannen och kikade på deras stuga den vill jag ha. Vet inte hur jag ska lyckas med det men jag tycker det är en strålande idé iaf. Måste bara klura ut allt det praktiska och vad för slags liv man vill ha egentligen. Jag ska inte flytta till Italien iallafall så mycket vet jag. Alltid något.  Idag ska jag till skivbolaget på möte och sen ska jag till stallet och rida.  Hatta mig hit och hatta mig dit!

Igår åkte jag tidigare från jobbet och efter att ha missat att gå av två gånger, gick omplanera och därmed fick in ett besök i Hökarängen på min väg från Haninge till Högdalen, kom jag helt fantastiskt nog i tid till den utsatta klockan tre-tiden som jag bestämt med min syster Malin o hennes kille på Gullmarsplan. Eftersom min en-timmesresa från jobbet tog en halvtimme längre idag pga jag är disträ så hann jag inte diska upp eländet som jag lämnat ett par dagar. Släppte ut det unkna vattnet bara och slängde alla slaskiga sopor som låg och bananflugade sig i vasken. Vattnade blommorna och packade aseffektivt. Eftersom jag är rätt usel på att komma i tid så är jag glad att jag prioriterade det istället för att diska och så glömde jag alla underkläder i brådskan men jag har med mig spelkostymen;viktigaste.  På kvällen när vi kom fram fikade vi och drack vin. Jag hade jätteont i halsen efter allt drag från aircondition i Italien  det har satt sig som en förkylning. Så jag var orolig inför spelningen idag att det inte ska gå att sjunga, o ville inte dricka så det blev värre. Prooovade dock ett glas vitt och allt kändes genast mycket bättre. Så mitt argument gick från: jag kan inte dricka vin för jag har ont i halsen och ska sjunga i morgon.. Till: ge mig mera vin för jag har ont i halsen och ska sjunga i morgon. Idag känns det helt ok, bättre än igår morse. Sällan jag nojjar inför en spelning, det brukar ordna sig även om man är lite krasslig så jag ska kurera mig rejält idag och hopps rösten håller. Som tur är bara kort spelning idag, det är ju Hammerfalls afton så de är i storfokus. Min syster kom in i vardagsrummet där jag sover och stirrade på en tuss på bordet -usch det va ju inte så bra. Och började peta i tussen -vaddå.. Lite päls? -jag tog bort fästingar från Nemo igår -men varför la du dem där på bordet?släng dem! -mjaa men jag hade ju druckit vin.. Å Vad bra, De ligger kvar där.....jag tar dem sen ..(säger hon o börjar dona med sitt liggunderlag istället) -nuuuu!!!! ylar jag. Nu ska vi äta frukost i min syster Jennys lilla hus på  berget med utsikt över milsvidda skogar, Radio P1, hund, katter, återförenade systrar och vänner.. medan de andra i bandet nog snart är i replokalen och hämtar alla gitarrer och utrustning och börjar köra samma väg som vi åkte igår eftermiddags. Klockan fyra ska vi mötas på Dalhalla och jag får kliva ur min avslappnade skogsmullefeeling och mjukisbyxor, och slänga mig in i distade gitarrer, fest, människor i tusental, prestation, rampljus, för några timmar. 

Drog precis från jobbet för att åka till stallet. Det är grått ute, jag är trött efter jobbet, känner mig hängig och lite ledsen för saker som jag trängt undan länge men gjort sig påminda de senaste dagarna. Allt sånt som gör att mungiporna pekar neråt per automatik och man snubblar 3 gånger på 3 minuter för att man inte orkar lyfta på fötterna eller se vart man går.  Vaknade till ur min håglöshet när någon började gapa och skrika bakom mig på bussen. Alla vände sig om. En tonårskille försökte få bussen -som just stannat- att stanna en gång till. En som råkat somna tänkte jag och suckade stressat inombords. Men han viftade med en matkasse. Och en kvinna försökte förklara för busschauffören men på ett språk som ingen kunde. Han öppnade dörrarna tillslut iaf och killen sprang iväg med kassen, efter den som glömt den, in i Haninge centrum. Det tog tid och jag blev sådär ängslig som jag kan bli ibland, att busschauffören skulle bli stressad och åka mitt i en god gärning. Men han väntade snällt länge och väl och ingen av passagerarna protesterade, o killen kom springande tillbaka och hoppade på igen. Busschauffören tackade glatt. Jag blev glad. En minut senare går jag av vid Handenterminalen, ett av de gråaste blåsigaste deppigaste platser jag vet. Här brukar mina fötter släpa så djupt i cementplattorna att det blir märken. Humöret sjönk tillbaka till under nollstrecket. Apatiskt stenansikte. Bestämde mig för att köpa en as-stor chokladkaka på Pressbyrån. En kille går bakom mig in genom dörren. Här brukar folk bufflas och trängas och bara gå på, lika apatiska som jag kanske. Jag höll upp dörren en sekund så han kunde ta över och han sken upp och sa TACK på ett oväntat jätteglatt vis och det fick mig att le tillbaka. Innuti klev humöret upp några steg på en halv sekund. Medan jag strosade runt och valde godis så kände jag mig lite lättare, jag var så glad för killen som riskerade att missa bussen för att göra en annan okänd människa en god gärning, och för killen som bemödade sig att le för att jag höll upp en dörr fast jag såg så sur ut själv.. O när jag tillslut skulle betala och så hade det bildats en trång kö bakom mig som jag var tvungen att verkligen tränga mig förbi för att komma ut, o ännu en kille (!) gav mig ett snällt leende och gjorde sig artigt liten så jag kom förbi. Jag fattade ingenting!! Handenterminalen som är stenansiktenas högborg, en regngrå eftermiddag och fullt med stressade människor, så får man se två spontana leenden och en fin handling på 3 minuter, lika många som jag snubblar 3 gånger på för att jag går och deppar o stirrar ner i marken. Dessa tre glada saker lyfte helt enkelt mitt humör 100% och klumpen i magen löstes upp. När klumpen lättade så kände jag hur hårt jag spänt mina käkar för att jag var på dåligt humör, och kunde släppa efter i gångjärnen. Skäms lite över mig själv att jag tillåter mig att gräva ner mig så. Och så blir jag så tacksam att det finns folk som är som jag vill vara - och hoppas att jag oftast är! - och det slår mig än en gång hur mycket ett leende kan betyda för en annan människa. Tre av varandra oberoende personer studsade upp mitt tunga humör så det flög ut genom öronen och seglade iväg. Och nu skiner solen också! Eller så är det en hägring -men må så vara!  

Jobbade idag igen. Kom i tid. Jag o min kollega F gnällde oss igenom bussfärden och jag räknade till 41 stopp totalt på väg och försökte få honom att lova att laga sin bil asap. Jag som åkt kommunalt i hela mitt liv har blivit bortskämd på en månad. 

Längsta dagen på länge. Höll på att somna på tangentbordet hela dagen förutom under lunchpromenaden som jag och F tog. Sen var jag pigg en stund efter lunchen också eftersom den bestod av pasta med het chiliolja och grejer i så det var omöjligt för ögonen att anta annan form än pingisbollar. En ny kollega undrade om jag och F var ett par. Det var roligt tyckte vi. Bara för att man åker till och från jobbet tillsammans, tränar ihop varannan lunch och går ut och promenerar varannan, går på lokalsyltan och käkar middag ihop (igår) så måste det väl inte betyda något......! Haha. Det gör det inte, men jag tror folk på jobbet tycker att vi är riktiga ufon ibland. Bjössar på det. 

Jag har en massa saker jag måste göra hela tiden som jag lyckas skjuta på för jag glömmer bort dem eller så får jag datorskräck och kan inte öppna min mail på flera dagar. Då lagar jag mat istället när jag kommer hem. Det är min terapi, flykt, hobby, meditation, inspiration... Det har tagit över målandet på gott och ont, som tidigare var min naturliga "flykt" när jag behövde rensa skallen. Blir inga fina tavlor längre men goda matlådor. Inspirerad av min Italienvistelse blev det följande: 

OSTKLÄDD GEGGA I SNABBKOKT BÅT
(Fylld zucchini/aubergin med parmesan)

BÅTARNA!

• Zucchini och/eller aubergine, antal beroende på storlek och vad som får plats i ugnsformen. Jag tog 1 stor zucchini och 2 små auberginer. 
• Sätt ugnen på ca 225°
• Skär i jämna halvor och koka i saltat vatten ett par minuter tills de är medgörliga men inte slemmiga. Låt vila och svalna någonstans där de får plats. Omöjlig ekvation i mitt "kök"...

RÖRA

• Man kan ta vad som helst man har i kylen/skafferiet och göra en röra. Jag har tidigare gjort svampröror, tomatröra, quorn/sojafärsröra.. bara det inte blir för torrt eller för blött, det ska vara klafsigt men fast. Och det måste vara ordentligt med smak på röran, eftersom själva båtarna inte smakar så mycket. Men denna afton blev det, som sagt inspirerat av Italienvisiten, blandat med kylskåpsrester som måste gå åt:
• Fräs en liten hög med skogschampinjoner, 3 vitlöksklyftor och en halv rödlök, hackade i mindre bitar, i olivolja. Snåla inte. Det ska klafsa redan från början! 
• Fyll på med skivade gröna oliver, en bra dos kapris, och ev. en burk tonfisk i vatten. Hackad chilipeppar efter smak. 
• Massor med smakrika körsbärstomater, tärnade i lagom bitar, ej för små. 
• Salta peppra. 
• Mixade en burk vita stora bönor med lite vatten och olivolja då jag ville ha röran krämigare och inte hade någon creme fraiche el. dyl hemma. Det funkade överraskande bra. Lite burdusare smak, bönor är lite "tråksträva" ibland kan jag tycka men med mer vitlök och salt så är det tråkiga bortblåst i ett nafs.  och geggan fick en perfekt konsistens, blöt men fast. 
• Gegga runt allt och smaka av med salt, peppar och valfria kryddor. 

THE FINAL TOUCH

• Gröp ur zucchini och aubergine med sked eller vad som helst. Så det får plats gegga. Rör ner deras urgröpta inälvor tillsammans med geggan i kastrullen. Eller slafsa i dig dem direkt över spisen. Oavsett - släng inte i onödan! 
• Lägg dem i en oljad ugnsform.
• Klicka på rikligt med röra på de urgröpta grönisarna
• Strö över massor med riven parmesan
• In i ugnen 15-20 min. Håll lite koll, bestäm själv om du vill ha smält ost eller mer brynt med färg. 

INTAG

• Ät som de är rätt upp och ner med kniv och gaffel eller med ansiktet rätt ner i tallriken. Förslagsvis med något ris och sallad för lite mer ekonomiskt och varierat tänk... Bjud hem kompisar eller spara till matlåda. 
• Se till att mata alla eventuella du tänkt hångla/prata med också eftersom det är mycket vitlök i. För att det är så gott alltså, inte av någon annan anledning. 

 

Och jo, jag tycker det är aningen tragiskt att sitta och äta ensam hemma på en ensam liten stol vid ett ensamt litet bord och tugga med en käke som ingen hör knäppa varje gång, när ingen är där... Men jag brukar se varje solomiddag som ett övningstillfälle så man inte behöver bjuda kompisar på något äckligt när det magiska väl händer och man har någon till bords. Och bara för att man är själv så vill man väl inte stoppa en massa onyttigt äckel i truten? Onyttigt gott möjligtvis. 

Pratade förresten i telefonen med en gammal vän idag. Vi känner inte varandra så väl men det känns som vi gör det. Jag blir inspirerad av honom, Det är kul. Vi ska nog ses nästa vecka. Det var flera år sen. 

/M

 

Tillbaka från solen och kärleken. Sabbiadoro ( gyllene sand ) i Lignano, Italien. 5 dagar i en drömtillvaro. Sen vips trillar man ner från skyn på Skavsta, ensam igen med rödrandig kropp och snurriga tankar. Vem är jag och vad gör jag? Vart ska jag vara? Vart kan jag vara? Det finns tre ställen jag vill vara på, tre liv jag vill leva parallellt. Men det blir något försök till allt på samma gång. Vilket leder till det snurriga. Jag vet att jag iallafall inte ville stå på Handenterminalen i morse, efter 1 timmes försovning (vaknade på mobilen som var helt urladdad) med för lite kläder på mig (hade glömt att sommaren är kall) och en vissen ICA påse med fryst matlåda, en banan, nyckelknippa och mobilladdare i. Kom tillslut till jobbet. Men fyra kraschar i datasystemet jag jobbar med fick mig att undra om Italiens ibland mindre väl fungerande struktur följt med mig hem. Önskade det kunde varit blask-kaffet som blivit mer italienskt istället. Känns skönt ändå att vara tillbaka på jobbet, dä vet jag vad jag har att göra. Jobba. Inte tänka, på annat än jobbet som ska bli gjort. Kallprata om vädret med mina goa kollegor. Börjar fundera på nästa gig, Dalhalla på lördag med Hammerfall. Komma på fötter igen, dra till replokalen o väsnas lite... och dammsuga upp sanden ur resväskan.

Nu är jag i Italien med damorkestern och vi har avklarat den första av 4 spelningar. Vi kom igår mitt på dagen och möttes av strålande sol och ca 30 grader värme. Ferrock Festival i Vicenza bjöd på stor publik (ett par tusen slöt upp till vårt gig), mozzarellasallad och hotell med pool inkl. muskliga karlar. En perfekt dag och kväll förutom att vi blev sura för att de glömt vår backdrop så det stod Elvenking (vår support) över hela scenen när vi spelade..och så lyckades ljudteknikern inte få på våra mellan - och outrolåtar som han skulle så det blev lite pannkaka. Publiken märkte dock nog inte mycket av det. Vi är ju vana att vår avslutningsbugning akompanjeras av Monthy Pytons "sit on my face" men nu var det bara tyst. Förutom publikens jubel förstås. Haha. För första gången i Italien fick vi Mesa Boogieförstärkare, en har vi med oss i bilen efter mycket tjat, och en kommer levererad till 3 av 4 gig , tack suuuuperschyssta Andrea i bandet Scarecrown som lånar ut den till mig!!!!!!  (grazie) Idag är det molnigt, första mindre varma dagen på väldigt länge, perfekt för bilresa. Åker 5 timmar till Cuneo. Vi har spelat där förut och hade ett av våra absolut bästa Italienska spelningar där för några år sen så vi hoppas på en bra kväll även ikväll. Stasera! Tyvärr kan jag inte ladda upp bilder här men det får bli i efterskott. Några kan ni se på mitt Instagram Mia_ck  Ciaooo!! Mia

SMS från min kollega/granne som jag planerat att GÅ till jobbet med på morgonen, 1,5 mil

Han 06:00 YEHAAAAAAA
Jag 06:43 Verkligen! Så jävla peppppp
Jag 06:44 :"Älskar mina idéer!
Jag 06:45: Fem över sju på torget eller? Jag råkade sova lite..
Jag 07:00: UPP O HÅPPS!!!!!

Vi sågs till slut iallafall rödögda och förväntansfulla och började den långa vandringen mot Haninge. Vi trodde som vanligt att vi var övermänniskor och skulle gå på minst en timme snabbare än vad kartan berättade. Vi gick och vi gick och vi gick fel och kom rätt och gick och gick, och tillslut var det inte roligt längre. När vi hade gått i två timmar och fortfarande hade 4 km kvar och jag började inse att jag skulle behöva komma att göra en Japansk telefonintervju med min trasiga telefon på högtalartelefon, mitt på Gamla Nynåsvägen med en åhörare dessutom, om vi inte kom fram före kl 10 = en utopi. Jag smygkollade SL-appen. Fan det gick en för 3 minuter sen. Vänder mig om. Helvete där kommer den! VI måste åka buss! 

Så kutade vi som vi aldrig kutat förr och hann med, åkte de sista 3 km. Vi slapp börja bråka, jag fick göra min intervju ifred inlåst i ett bås på jobbet och jag hann även jobba lite. 

Nu sitter jag och har pack-ångest fast det inte är förän i morgon den kommer slå till på rikigt. Eftersom jag är apatisk idag så ska jag i morgon göra allt inför Italienturnén: Tvätta, gå till naprapaten och försöka rädda lite av min förstelnade nacke och rygg innan jag ska iväg och förstöra den igen på turné, repa, shoppa allt som behövs typ badklädsgrejs, sommarkläder usch vad plågsamt jag hatar att shoppa och jag hatar att säga sommarkläder och jag hatar framför allt att behöva göra det på mindre än en timme för jag har extrem beslutsångest alltid. Sen hem och packa och städa upp hemma så inte allt ligger och ruttnar här i värmen. Färga håret, fixa allt sånt som mina skeva skivade naglar t.ex.. sånt triiiist men som ändå är värt. Får se om jag hittar något läkkurt lack i somriga pastellfärger *urk* 

P&K /M