Världens roligaste jobb

Något som många hävdar är ett de har världens roligaste jobb och jag måste nog sälla mig till denna skara människor. Jag har förmånen att få arbeta med landets bästa rockmusiker, skriva om både musik och mat på bloggen, recensera nya skivor och böcker, göra intervjuer för tidningar och radio, skriva krönikor och böcker och bäst av allt är att jag får gå på mässor, konserter och releasefester där jag träffar ännu fler roliga och intressanta människor.

Just den delen av jobbet där jag får besöka olika evenemang är nog det som gör att det är världens roligaste jobb. Visst är det slitsamt med det eviga resandet till och från alla evenemangen, allt sker ju dessvärre inte på hemmaplan, men det är absolut värt det för glädjen att få uppleva rockbanden jag arbetar med i deras rätta element och den tillfredsställelse det ger att möta både dem och deras fans.

Närheten till Göteborg medför tack och lov att många konserter blir lättillgängliga samtidigt som det i Borås där jag själv är verksam finns ett mycket rikt kulturliv och förvånansvärt många bra unga rockband. Band som ännu inte har skivkontrakt och som heller inte har hunnit bli förstörda av likriktningen som det tyvärr medför många gånger när samma producenter hos skivbolagen ska hantera så många artister.

Just de unga banden har en alldeles egen scen i Borås på Hemgården där de kan uppträda inför publik och träna på att spela utanför replokalen samtidigt som de får vana av att interagera med en publik. En del av de här banden uppvisar en otrolig professionalism medan andra mest står där för att fördriva en timme av vad som tycks vara en alldeles för stor tillgång på fritid.

Det tycks ha börjat sprida sig bland en del av banden att en proffsbloggare brukar vara där och skriva om deras framträdanden, något som verkar påverka en del av dem att anstränga sig lite extra. En basist som jag samtalade med efter en spelning fällde kommentaren att jag var Borås mest dolda kändis, många av de unga banden vet att jag finns och har också besökt bloggen men de flesta har inte satt just mig i samband med den när de möter mig före och efter spelningarna.

Det är stor skillnad även på hur de mer etablerade banden bemöter mig, även bland de banden jag arbetar med i mitt bokprojekt. En del ser till att jag får biljett och ibland också backstage-pass medan andra på Facebook bara skickar en inbjudan till sin konsert. Vid en del konserter kommer en bandmedlem eller två och möter upp vid tåget medan andra knappt noterar att man tagit sig till konsertlokalen. Ett mer känt band erbjöd sig till och med att köra 10 mil för att hämta mig när förbindelserna dit de spelade var i det närmaste obefintliga.

På plats vid evenemanget är det också stor skillnad mellan banden, en del sitter ner och pratar både före och efter spelningen medan andra totalt missar att jag är där. Hittills har det dock inte varit någon konsert där inte några ur publiken vet vem jag är och gärna pratar bort en stund om just sitt favoritband eller helt allmänt om allt och inget.

Det är viktigt för alla lokala band landet runt att de får lite uppskattning och uppmärksamhet, något som lokala medier många gånger är dåliga på. Själv ser jag till att komma till så många spelningar med lokala band som möjligt och jag tipsar alla mina läsare på bloggen när det är ett evenemang, dessutom skriver jag alltid några rader efteråt med en bild eller två om spelningen. Får inte de unga banden någon respons från media, även en blogg är en publikation, kommer de aldrig att bli annat än just ett lokalt band med ett fåtal trogna fans. Det är mer än en gång jag har kritiserat de lokala tidningarna i Borås och även kommunen och lokaltrafiken för att de glömmer bort ungdomskulturen och ägnar för mycket uppmärksamhet på redan etablerade artister som uppträder på andra scener i staden.

Gå på så många spelningar du bara kan med de lokala banden där du finns och tipsa din lokala blaska om dem också. De unga okända banden är trots allt morgondagens stjärnor och får de inte uppmärksamhet och support finns risken att de tröttnar och slutar spela, något som i förlängningen kommer att utarma svenskt musikliv.

Själv tänker jag fortsätta skriva om de unga banden och recensera både deras framträdanden och skivor samtidigt som det är en stunds avkoppling att vara på konserterna och framför allt är det all musiken som gör att jag har världens roligaste jobb. Framöver kommer jag även här skriva mer om alla band och deras fans, det ger så otroligt mycket att få möta dem ute i verkligheten.

Av: Tobbe Hvornum / Den rockande kocken