Svett, allsång och utspilld öl

I lördags var det dags för en av höstens stora händelser – Punkfesten i Avesta gick av stapeln och headlinade några av Sveriges största. Dia Psalma, Asta Kask och Mimikry stod för underhållningen tillsammans med de mer lokala akterna The Dräperz och Gråsuggorna. Om det var röj? Oh yes.

Hey Sugar frågade arrangören Emil Lantz, involverad i såväl King Club som Goatbridge Productions, om anledningen till Punkfesten i Avesta och fick det självklara svaret

– För att man måste såklart! Dia Psalma håller sin avskedsturné för att lämna över till yngre förmågor, och det måste såklart få ett värdigt slut med en rejäl fest . Det finns dessutom ett sug efter svensk punk, vilket inte minst biljettförsäljningen visar.

På fredagen var över 620 förköpsbiljetter sålda. På lördagen var lokalen, trots sina ytor, välbefolkad. En publik av varierande ålder trängdes framför bord med merchandise och barer med stressade bartenders. I toalettkön stötte man på såväl fruar till punklegender som unga tjejer med rosa hår och leopardtights. Det var jeans, tatueringar och bandtröjor så långt ögat kunde nå och ett par tre klassiska tuppkammar siktades i den dunkla lokalen.

Mimikry. Foto: Andréas S Eriksson, Falupix.

Gråsuggorna klev först upp på scen och levererade snabbt, rått och självklart men något publikfattigt. The Dräperz höll tempot uppe med catchiga låtar och refränger alla kunde sjunga med i. En bra uppvärmning. Men det var först när Mimikry, Dalarnas solklara punkprofeter, äntrade scenen som publiken kom igång ordentligt. Säkerhetsvakterna rustade sig med vattenflaskor och vakande blickar och allsången var ett faktum spelningen rakt igenom.

Asta Kask. Foto: Andréas S Eriksson, Falupix.

Punklegenderna Asta Kask är kända för att alltid göra ett bra jobb live och kvällen var inget undantag. Det var arg klassisk punk från första till sista ackordet med en publik helt med på noterna.

Dia Psalma, som efter lång och framgångsrik karriär lämnar scenen, var minst sagt älskade av publiken. Samtliga låtar fick nästan taket att lyfta och framträdandet var energisk. När kroppen dryper av lika delar eget svett, andras svett och utspilld alkohol, då är det inte annat än bra. Och det var med sorg och saknad i publikens hjärtan som bandet klev av efter andra (!) extranumret.

Dia Psalma. Foto: Andréas S Eriksson, Falupix.

Strax efter midnatt lämnade jag stället med stela muskler, ömmande tår och en enda fråga i huvudet - blir det en Punkfest även nästa år?

Av: Mimmi Rosell