Filmrecension: The Dark Knight Rises

Med risk för att jag kommer att få inkorgen full med arga mejl eller till och med en och annan lavett på stan så måste jag börja den här recensionen med en bekännelse. Jag tillhör kategorin människor som tycker ”Batman Begins” och ”The Dark Knight” är överskattade och sega som mormors kola. Missförstå mig inte. Jag tycker filmerna är sevärda, men knappast värda sina miljarder i intäkter, och som tidigare nämnt – för långa!

Dock är pojkvännen en av de större fanatikerna, både till filmerna och Play Station 3-spelen. Han var väl det största skälet till att jag befann mig på premiärvisningen av Christopher Nolans trilogiavslutning. Eftersom jag inte varit överförtjust i de två tidigare filmerna så låg förväntningarna nere vid fotknölarna.  

Batmans nemesis är den här gången Bane (Tom Hardy), en terrorist som hotar att ödelägga Gotham City med sin jättebomb. Bane introduceras tidigt men försvinner sedan och vi får följa Bruce Wayne (Christian Bale) som blivit en skäggig enstöring. Batman-masken har han inte rört på åtta år och han sörjer fortfarande sin älskade Rachel som han aldrig kom till skott med. Under tiden presenteras även Catwoman (Anne Hathaway) och hon blir den som väcker mig från den inbjudande sömnen. Hon är snygg, tuff och till skillnad från Batman finner hon nöje i att använda skjutvapen.

Det tar säkert en timme innan Wayne är motiverad nog att ta på sig Batman-dräkten igen, men i samma stund som han gör det blir det bra. Riktigt bra! Det är även skönt att Nolan slopat att visa hur Selina Kyle blir Catwoman. Vi slipper alltså spilla tid på att se hur hon blev denna kattlika femme fatale som varken är svart eller vit, ond eller god, utan snarare i en mänsklig gråzon. Fler saker som är på plussidan är att vi äntligen får se Batmans svagheter och inte bara en hjälte som köpt alla sina färdigheter för enorma summor pengar.

Filmen är även den mörkaste i trilogin, något som förstås tilltalar mig, även om våldscenerna gärna hade fått vara lite mer brutala. Ingen kunde heller ha komponerat musiken bättre än självaste Hans Zimmer. Hans soundtrack är som vanligt magiskt! Tråkigt var det däremot att jag inte gillade Bane. De tidigare skurkarna Scarecrow, Two Face och Jokern var alla galet sköna och spännande att följa, men enligt min mening är Bane en riktig tråkmåns.

Andra störande moment var de logiska luckorna, men jag antar att man får ha överseende med sådant då man ser en Hollywoodproduktion. Jag rekommenderar ”The Dark Knight Rises”, det gör jag verkligen. Ett tips är att ha de två tidigare filmerna färskt i minnet, speciellt ”Batman Begins” eftersom många paralleller görs till denna.

Tilläggas bör kanske också att pojkvännen inte gillade filmen – han älskade den!

Av: Marielle Lundgren