Det händer att jag vaknar mitt i natten av hjärtklappning

Pauline Alexandersson är krönikör på Hey Sugar Magazine. Hon är bosatt i Berlin och skriver om sin kärlek till den tyska staden. Foto: Marco Spatalovic.
Share/Save

Jag läser på Wikipedia att nostalgi betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet. Begreppet myntades på 1600-talet av en schweizisk läkarstudent, som en term för sjuklig hemlängtan.

Krigsveteraner med stressyndrom blev tilldelade diagnosen nostalgi. De sov dåligt, kände sig deprimerade och hade koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symptomen var bland annat hjärtklappning, ätstörningar, smärta och magont. Leopold Auenbrugger som var läkare under 1700-talet skrev att hans patienter var tystlåtna, apatiska och enstöriga. Och i ett senare skede: totalt likgiltiga inför livet.

”Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan” förklarade han. Själv får jag något religiöst i blicken så fort jag promenerar förbi en rosenbuske. Den där doften som minner om lekparker, skrubbade knän, och svunna tider.

På söndagar är nästan alla affärer i Berlin stängda, förutom de små spätkaufsen runt hörnet. När jag gick dit för att köpa toapapper fanns det bara ett alternativ att välja på. Det var en parfymerad historia med gula och blå blommor på. Parfymen upptäckte jag först några dagar senare när jag blev förkyld och behövde snyta mig.

Och doften, det doftade precis som luktpapper! Sådana där brevpapper man bytte med varandra när man var liten. Med vackra ljusa färger och motiv. Hjärtan, blommor, glass och godis. Och en och annan tjusig tjej. Plötsligt befinner jag mig inte alls i lägenheten i Neukölln. Jag är på Mor Annas väg i Åmål hos min bästis Malin. Vi är 10 år och hon berättar någon rövarhistoria om en kille hon träffat hos tandläkaren.

Ibland händer det att jag befinner mig i Stockholm också. Om jag råkar höra Green Days Basket case. Plötsligt har jag blonda dreads, ett ansikte fyllt av piercings och ett oroligt hjärta dunkandes bakom revbenen.

Kanske hittar ni mig i mormors kök på Lunnegatan 5, när det doftar svagt av matos och cigaretter.

Än har jag ingen hemlängtan. Men det händer att jag vaknar mitt i natten av hjärtklappning.

Av: Pauline Alexandersson

Relaterade artiklar

Add comment