Bokrecension: Alltings början

Författaren, journalisten och kritikern Karolina Ramqvist är aktuell med sin nya roman Alltings början. Hennes förra bok, Flickvännen, nominerades till Sveriges Radios romanpris 2010.

Det här är en ungdomsskildring såväl som en Stockholmsskildring. Sextonåriga Saga växer upp med sin radikalfeministiska mamma på Söder. Hennes pappa är fransman och de har ingen vidare kontakt, men han skickar blodröda rosor på hennes födelsedag.

Saga har fått feminismen serverad på ett fat sedan hon var liten. Även om de sällan brukar ha några typiska familjemiddagar. När mamman bjuder hem sina vänner blir det oftast pizza och rödvin.

Även om Saga har en inbyggd feministisk instruktionsbok inom sig, är det inte särskilt okomplicerat att följa den i praktiken.

När hon börjar gymnasiet träffar hon Pauline. Pauline med det långa mörka håret, som pratar som söderkisarna på pilsnerfabriken gjorde förr i tiden.Tillsammans tar de för sig av allt vad staden har att erbjuda. Klubbar, cigaretter, café au lait och vackra unga män.

Sedan träffar hon Viktor Schantz, festfixaren och Stockholms vackraste man. Han är nästan dubbelt så gammal som hon och han har en smak för sex som lämnar blåmärken på huden. De inleder en hemlig och förnedrande relation. De ses på natten, när han ringer eller på någon klubb efter att han viskat något i hennes öra. Alltid på hans vilkor. Nästan alltid i hans lägenhet. Efter varje möte skriver saga ett V i sin kalender. V som i Viktor.

När de börjar ses, står Viktor på toppen av sin karriär. Saga går fortfarande på gymnasiet och han ler hånfullt i mörkret åt hennes Roskildearmband kring handleden.

Senare är det han som betalar sina egna drinkar. Hon som är den omsusade. Både privat och i karriären. ”Alla vill ju ha en ung tjej.”

Det här är en fantastiskt bra bok. Jag sträckläste den och ville att den aldrig skulle ta slut. Den ger inga pekpinnar utan berättar naket och okonstlat en historia som är både fin och ful. Om hur svårt det kan vara att vara en självständig och stark kvinna trots att man har alla verktyg. Om viljan att leva upp till förväntningarna.

Det är ett vackert tidsdokument över 90-talets Stockholm, om ställena man hängde på om man hade koll på vart man skulle hänga. När berättelsen börjar gå mot sitt slut känns det sorgligt på riktigt, för jag vill ha kvar Saga och Pauline i mitt umgänge. Dricka vin och röka cigaretter tillsammans.

Karolina Ramqvist skildrar miljöerna på ett skickligt sätt. Hon skriver levande och dialogerna känns väldigt trovärdiga. När jag läst de sista meningarna i boken känns det som om jag läst en vacker dikt.

Ett stort plus för namedroppandet av feministisk litteratur.

Av: Pauline Alexandersson